Om reseplanering i dessa tider

Att blogga om resor i dagens läge känns lite onödigt eller onödigt är kanske fel ord, men kommer inte på nått bättre ord heller just nu klockan 3.20 på onsdags morgonen, ja natten hade väl kanske en del påstått att det var, men morgon för mig. Sitter här i mörkret och väntar på att Arcmapen skall rulla ner nå borrningsdata åt mig och funderar över lite det ena och det andra och slänger ner lite spridda tankar medan jag väntar. 

Ok, behöver kanske förklarar mig innan chefen (om han mot förmodan läser min blogg, tvivlar dock) eller nån annan tänker att jag bara gör eget på arbetstid. Så länge Arcen rullar kan man inte röra annat för då crashar hela programmet, och eftersom jag just nu inte behövde en kaffepaus så använder jag min egen maskin till annat medan datorn jobbar. Multi tasking, ni vet! 

Jobba med detta program brukar jag göra på kontoret, betydligt snabbare gjort där, men det kan man ju inte i dagens läge. Så bara att anpassa sig till situationen och situationen är den att inget går riktigt snabbt att åstadkomma för tillfället. 

Men dåliga dataförbindelser är inget stort problem i dagens läge, man får vara glad att man har ett jobb. Man får vara tacksam över att det inte ännu är nått man behöver oroa sig över. Säger ännu, för som det ser ut nu så vet man ju aldrig. Men i dagens läge så ser det lugnt ut, vilket är så mycket bättre än för många andra.

Men jag tänkte inte blogga om jobbet utan om hur denna situation i världen påverkar en.

Resor och upplevelser är ju det som jag brinner för och det som jag helst bloggar om. Och jag har nog ännu en hel del kvar att berätta om Seychellerna. Men för tillfälle så får de inläggen ligga kvar och vänta på bättre inspiration. Bättre inspiration att skriva och för er bättre inspiration att läsa. 

Tänker att om inte JAG vill eller orkar planera resor eller ens drömma om dem så kan det vara många andra som känner likadant just nu. Så vi skall se när inspirationen igen infinner sig till dessa drömma och nya planer.

I mycket är det nog ovisheten som gör det, att jag inte har lust med reseplanering just nu. Det att man inte vet när man igen får åka iväg nånstans. För i dags läge så vet man ju inte. Det kan gå månader eller mera. Ingen vet! Som det ser ut nu så kommer det ju ännu striktare regler på hur vi får röra oss inom väldigt kort.

Sen är ju får åka inte samma som att man igen vågar resa. De öppnar nog gränserna så småningom men hur känner man själv då. Känns det bra eller vill man hellre stanna hemma?! För tillfälle är jag hellre hemma och inte bara pga att gränsen är stängd. 

Så ja, åtminstone jag gör inga planer alls för kommande sommar. Och känner mig lycklig över att vi inte hade nå planer alls från början heller. Vi har redan en resa från det senaste året som gått upp i rök pga osäkerhet (då var det oroligheterna i Barcelona) och vi behöver ingen fler. Som tur hann vi hem från Seychellerna innan situationen blev så här hopplös. Hade varit väldigt tråkigt med två inställda resor på raken. 

Men det om det och nu tar vi en nya tag med en ny dag!

Sköt om er!