söndag 21 januari 2018

Castelo de Sao Jorge


Är man beredd att traska lite uppförs backe så skall man absolut besöka Sao Jorge slottet om man befinner sig i Lissabon. Den medeltida fästningen som dominerar stadsbilden från sin höga position är nog värd den lilla mödan.


Vill man utmana sig själv så traskar man hela vägen upp till slottet. Förbi traditionella portugisiska klubbar, uteserveringar, kaklade fina byggnader, utsmyckade balkonger och intressanta väggmålningar. Sen när det börjar bli lite tungt, för det är verkligen uppförsbacke, så reser sig plötsligt den moriska 500-tals fästningen framför dig. Du är framme!

Orkar man inte gå, så kan man alltid ta den legendariska spårvagnen upp. Då kommer man ganska nära och behöver inte gå så långt. Buss går det nog också upp.
Men då missar man flera fina utsiktsplatser och mycket annat fint på vägen. Så jag rekommenderar nog att man går upp. Vi både gick upp och ner och åkte spårvagnen där förbi en annan dag.

Inträdet till slottet låg på ca 10€. Så har man tid så skall man absolut också gå in i slottet. Om inte annat så för den strålande utsikten som öppnar sig därifrån. I december är det inga långa köer heller, men kan tänka mig att under sommaren är det lite annat.

Vilken utsikt alltså!



Blir man törstig medan man beundrar utsikten så kan man ta sig ett glas. 
"Wine with a view"




Dessa krabater bor här på slottet och fanns lite överallt.
Så vackra fåglar.



Slottet är vackert och fast delar av det förstörts under åren är stenmurarna och de 18 tornen, som omger den ursprungliga byggnaden, så gott som hela. Passa på och klättra upp i tornen, därifrån öppnar sig en ännu bättre utsikt över staden. 

Här i slottet har det bott Portugisiska kungligheter i århundraden. Ända tills ett nytt, modernare slott byggdes. 




Man får reservera ungefär en timme för besöket, åtminstone under vintern. Antagligen betydligt mera under sommaren.
Men värt att besöka!
Jag som älskar gamla byggnader hade inte ha velat missa detta.



lördag 20 januari 2018

Vardags svammel


Undrar om veckorna bara har tre dagar: måndag, fredag och söndag. Så snabbt rullar det på för tillfället. Vår vardag, den är ganska lugn och normal för tillfället, men skönt så. 




Ett litet pussel är den förstås, vardagen alltså. Speciellt de gånger när dagarna inte går i rutin utan man måste få in nått extra. Vilket med fem personer i familjen är nästan varje dag. Tur att man då kan få extra hjälp från våra föräldrar, annars hade pysslandes av vardagen varit betydligt svårare. 

"Mamma så här mycket brukar du inte resa!" tyckte barnen igår när det var dax att pricka in de två följande Esbo-resorna i kalendern. Ja då får man ju lite dåligt samvete förstås eftersom man vet att de nog har en poäng där, det brukar inte bli så många jobbresor under året. Men nu ser det ut att bli ganska många under början av året åtminstone. Både bra och dåligt med dem förstås. 

För jobbet och en själv är det super, för man lär sig så mycket mera med att vistas några dagar bland de äldre kollegorna i södra Finland. Det slår en alltid när man är där att man lärt sig mera under en dag än på flera veckor annars. Vår grupp är nämligen uppdelad så att bara chefen, jag och en till sitter i Karleby och resten i Esbo. Vilket är lite jobbigt ibland. 

Men för familjen är det ju lite jobbigt när man är borta flera dagar. Fast barnen lär sova betydligt bättre när jag är borta har jag fått höra (tror det har nått att göra med att jag alltid åker på natten när de sover och sen när jag är hemma så vaknar Colin titt som tätt och kollar att jag ännu är där, vilket han ju inte behöver göra om han redan vet att jag är borta) och sover bättre det gör man ju själv också, så kanske det är bara bra med såna nätter lite nu och då.

Vi har annars ett ganska bra fungerande system med förande och hämtande för tillfället. De dagar jag jobbar hemifrån så sköter jag både och, och gubben kan då jobba längre dagar. Han jobbar in fredagen och kan då vara hemma med Colin hela dagen och vara hemma när pojkarna kommer från skolan. De dagar jag åker till kontoret så åker jag väldigt tidigt, för att kunna sluta i tid och hinna hämta Colin redan klockan 3. På så sätt blir inte Colins dagar för långa heller och ingen behöver vara hemma nå många timmar ensam på eftermiddagen.

Visst man kunde göra det enkelt för sig och föra Colin till 7 och ha honom där till 5 och Kevin kunde vara alla dagar på eftis till 5 och Romeo hade bra klarat sig hemma ensam. Då hade man hunnit med alla ärenden och inte behövt pyssla med vardagen. Enkelt och inget planerande hade behövts.
Men när hade man då haft tid att se sina barn?
Som tur så tillåter våra jobb oss att pyssla!

Försöker alltid få in mina hemmajobb-dagar till såna dagar då Romeo slutar tidigt. Går inte alltid, men så verkar han trivas ensam också. Vilket jag förstår så bra. Det var det absolut bästa, när man hade många syskon, att få komma hem helt ensam efter skolan och bara ha huset för sig själv. En tid gjorde jag egen Daim i ugnen varje dag och tittade på svart-vita Finska filmer. Antar att mamma gillade att komma hem till det stöket varje dag. Barndoms minnen! :)

Så ja vardagen, den rullar och på, igen. Alla nå så när friska, ja egentligen har alla andra varit super friska under en längre tid nu. Jätte bra så och hoppas att det får fortsätta. Min mystiska, hoppande, muskelvärk den fortsätter ännu. Kanske lite lindrigare för tillfället, mest på natten egentligen. Så inget tränande ännu i år, vilket snart kommer att leda till ryggbesvär. Men eftersom det nu känns så mycket bättre än under tidigare veckor, så kanske man kunde komma sig till gymmet på tisdag. 

Men nu är det veckoslut. En kall sådan, utan nå extra program, så skönt! Blir att mysa under varma filtar framför brasan och se Ronja Rövardotter (den har barnen inte sett ännu). 

Så önskar en trevlig helg åt er alla!
Och kom ihåg att egentid är också ett måste ibland!



måndag 15 januari 2018

Några dagar i Köpenhamn!


Mörkret hann falla över staden innan jag kom mig iväg ut på stan. 
Men vackert så också!




Visste att jag hade ett späckat program under mina tre dagar i Köpenhamn och att det knappast fanns nå mycket tid över för turistande. Och så blev det ju också, turist timmarna blev mycket få. Men så var ju inte där för att turista utan för Geologiska Vintermötet, med föreläsningar och annat program. Men man hann ju se en del förstås när man tog sig från hotellet ut till DTU där mötet hölls, eftersom det var en bra bit där emellan. 


Men en kväll tog jag mig tid att gå ut på stan. 
Vårt hotell låg strax intill Tivoli, så startade min vandring där. Gick Strøget förstås, besökte Lego och Disney store (man måste ju ha nått med hem) och fortsatte ut till Nyhavn. Vackert nu också, men man kan riktigt tänka sig hur fint det är en sommarkväll, när det inte är mörkt och regnar. 




Konferensmiddagen på torsdagkväll den hölls i Langelinie Pavillion som ligger strax bredvid Den lilla Sjöjungfrun. Tyvärr så var hon ju inte upplyst alls, så man kunde bara urskilja en svag silhuett av henne där på sin sten. Men där satt hon! Stod några sekunder och övervägde om jag skulle ta mig närmare och titta, men det blåste väldigt mycket och jag kunde snabbt konstatera att det ändå inte går att få nån bild av henne. Så gick in i den vackra paviljongen istället, tog ett glas skumppa och ställde mig att beundra silhuetten av husen utanför. 
Tror jag får ge Köpenhamn en ny chans nån sommar i solsken!



torsdag 11 januari 2018

Go moron


God morgon Köpenhamn!

Igår bjöd du på en massa roliga saker, får se vad du har åt mig idag?!


måndag 8 januari 2018

Vinter och virus


Vilket härligt väder de senaste dagarna har bjudit på! 
Sol och lagom köld. Kan det få fortsätta så här, tack!


Inget slask men inte kallare heller och nå mera snö behöver vi inte. Det är bra så här!

Barnen de trivs ute och jag och djuren vi trivs inne i värmen framför brasan. Har dragit på mig nått konstigt "virus" (eller vad det nu kan vara) som får hela kroppen och värka. Så jag trivs bäst inomhus för tillfället.  På soffan o vilar så att min Köpenhamns resa på onsdag kan bli av utan en överdos av värkmedicin. 
Har nog tänkt åka, så får se hur det går...



lördag 6 januari 2018

En morgon i Åbo


Torsdag morgon steg jag av tåget och traskade runt i en lugn och mysig stad. 
Min gamla studiestad.
Hade ett par timmar över eftersom jag valde att ta ett mycket tidigt tåg för att hinna med nått annat än möten också. Visade sig vara ett bra val eftersom möten tog länge och jag fick springa sista biten för att hinna med tåget hem. 


Men fört min mysiga morgon. Strax när man lämnar tågstationen traskar man på mitt gamla hem. Ja ett av dem i alla fall. Bodde här under det andra och tredje studieåren. Huset hade nog fått sig ett lyft sen dess, med ny fasad, ny port, Spar butiken strax intill och ett mysigt café på botten våningen. 



Därifrån fortsatte jag den normala rutten upp till centrum. Mycket var sig likt, mycket helt annorlunda. Tanten med sin hund var sen länge borta, affärerna var andra, men gatorna och husen de var de samma, kända.




Sen vidare ut till ån och till de vackert upplysta båtarna och gångbron, som bjöd på en liten överraskning. 



Vackert dekorerad med granar och belysning och som bonus en mystisk jul-skogsljud-musik i bakgrunden. Gav en helt magisk-känsla när man traskade där i skogen. 




Sen började det bli lite kallt om fingrarna. Dax för en värmande kaffe!





Efter det var det dax att styra stegen mot akademikvarteren. 
Förbi domkyrkan, gamla geologicum och Per Brahe, ett varv via Gadolinia och sen upp mot yliopistobacken. 




Sen på eftermiddagen blev det ännu en rundtur i det nya geohuset, med ÅA och Yliopisto på samma ställe. Såg helt mysigt ut där också, men kan inte tro att nått går upp mot de obekväma, knarrande bänkarna i Knarrsalen!