lördag 22 juli 2017

En examen


Kokat diverse pannor kaffe, serverat och fixat! Trötta fötter efter att ha stått hela dagen!

Grattis lillasyster till din tradenom examen!



Denna helg har vi redan hunnit med två fester. Denna andra betydligt roligare än gårdagens begravning. För idag firade vi min yngsta systers examen. T.o.m. vädret var på vår sida idag. 
Ja man fick ju spendera hela dagen i köket, men roligt det också.
Pojkarna de spenderade dagen med att leka med den uppfixade båten som de inte sett på över ett år. 




Roligt när alla syskon är hemma och då måste man ju passa på och ta familjefoto!
Som vanligt inte så lätt...




 Men av många kanske vi fick till ett skapligt.
Uppradade enligt ålder, förstås!





fredag 21 juli 2017

Ja alla campingar kan ju inte vara super!



Campingar blev det besökt en hel del av denna sommar också. Vissa bättre, vissa sämre, vissa väldigt dåliga! 


Jag hann under resan aldrig skriva nå inlägg o campingarna som vi besökte. Det fanns så mycket annat att skriva om och så lite tid. Man har ganska begränsat med tid för sånt när man reser med tre små. 

Men sammanlagt blev det 20 olika campingar denna sommar. Många var jätte bra, de flesta helt ok, men så fanns de dem som man aldrig skulle återvända till. Priset per natt för en husbil med 2 vuxna och 3 barn och el till varierar runt om i Europa, men i medel runt 20-30€. Då var det billigaste 17,50€ och det dyraste 50€ per natt. Priserna stiger också överallt från juli. 


Camping Paemer i Albanien


Den absolut dåligaste campingen som vi kom till i sommar var i Slovakien. Vi hade kört hela dagen och behövde stanna så att barnen skulle hinna röra på sig lite innan det var sovdax. Så det blev att vi valde en camping snabbt på nätet och körde dit. För det första så kunde de inte ens hjälpligt engelska här och platsen hade nog sett sina bättre dagar. Vanligen är jag inte så kräsen med duschar och sånt, men här ville man nog inte ens gå in i servicebyggnaden. 
Men eftersom det började bli sent och vi ändå bara skulle sova och starta tidigt, så spelade det inte så stor roll hur här såg ut. Det fanns en liten bäck som pojkarna roade sig med att slänga pinnar i. Jätte roligt tyckte de. 





För att göra saken ännu bättre så började det stört regna på kvällen, första regnet på hela resan, och det höll på hela natten. Vi hade tänkt starta tidigt, 4.00. Men gubben var nog redan på kvällen lite skeptisk på hur det skulle gå när vi stod på en gräsmatta i liten uppförsbacke och det regnade så mycket. Nå han hade ju helt rätt. Vi var helt fast! Ingen chans att komma loss själva. Trodde redan att vi skulle få gå och sova några timmar till. Man kan ju inte vänta sig drag-hjälp 4 på natten. 
Men vårt försök att komma loss väckte en annan campare och han var vänlig (eller ville få bort oljudet snabbt) och drog loss oss med sin bil. Inget gemensamt språk hade vi här heller, men det behövdes inte. Loss kom bilen ändå. Tacksamma körde vi mot saltgruvan och var framme helt enligt tidtabellen. 

Ja det var den sämsta för i år. Hade tänkt skriva om den bästa också, men kan inte bestämma mig för vilken det var. Så det får bli ett längre inlägg om DE bästa lite senare. 


tisdag 18 juli 2017

Saltgruvan i Polen


Saltgruvan i Wieliczka är en av Polens största turistattraktion med sina 800 000 besökare årligen. Denna gruva har varit i drift sedan 1200-talet och finns med på UNESCOs världsarvlista!
En väldigt fin och unik plats!


Själv har vi ju varit hemma redan några dagar, men ännu finns det några inlägg kvar att skriva och här kommer ett om vårt gruv-stopp i Polen. 




Vi hade nog inte läst på så noga om detta ställe innan vi kom hit så det mesta kom som en överraskning. Som det att man skulle trappa ner 50 våningar innan man kommer ut i själva gruvan, Nåja det var nu inte så tungt, men lite skrämmande nog. För när man stod där i slutet på 50 våningen neråt och väntade på att gruppen före skulle traska vidare och vi skulle kunna gå ut i gången o man visste att det ovanför stod åtminstone en annan grupp till i samma trappa och när man hör hur det knakar i trävirket och man vet att brakar det så kommer man ingenstans. Då gick nog en lite tanke i huvudet om att detta kanske inte var en så bra idé. Men så öppnade guiden dörren och vi slapp ut i gången. Inget brakade den här gången heller!




Colin ser lite ut som om han inte vet vart han har hamnat!




Denna gruva har gångar så det skulle räcka väldigt länge att traska igenom alla och här finns flera olika alternativ på guidadeturer som man kan välja mellan. Vi valde den vanliga turistturen som räckte ca 1½ timme. Med besök till gruvmuseet hade det nog tagit 3 timmar. Men när vi väl var framme vid sluthissen så hade Colin redan sovit i min famn en bra stund. Så vi valde att skippa museet.




Den här gruvan har så mycket att visa! 
Det som gör denna saltgruva unik är alla underjordiska floder, saltskulpturer, träbroar, kammare, salar, kappel, altare m.m. På ca 130 meters djup finns det till och med en liten stad med restaurang, post, bio, museum, souvenirshops, sanatorium och sport- och teaterhall.



Men det som jag tyckte var mest spännande, eller skrämmande, var nog hissen i slutet. Vi trängdes hela familjen, plus två tanter, in i en liten liten hiss. Runtom sig hade man ett galler och sen stenvägg. Och så åkte man upp 130m. Snabbt gick det förstås, men man hann nog tänka en och annan tanke innan man var ut därifrån. Bara att visa upp en bra min åt barnen så att de inte såg hur skeptisk/spänd man själv var.
Men så kan man ju också tänka att om denna hiss tar upp nästan en miljon besökare varje år så bara måste de hålla den i gott skick. 


Denna plats ligger ju bara en 35 km utanför Krakow så besöker man staden kan man passa på och ta sig ut hit också. Det är nog värt det! Men här är massor av turister, 5000 om dagen. Så det lönar sig att vara i tid ute. Eller köpa sin biljett redan innan.


torsdag 13 juli 2017

Stonedolls of Kuklitsa!


Legenden berättar om en man som skulle gifta sig med två kvinnor på samma dag. När det första bröllopet kommit igång blev den andra kvinnan som skulle gifta sig senare på dagen nyfiken på vem det var som gifte sig före. När hon kom till platsen och såg att det var hennes blivande man som stod där med en annan brud så blev hon lite arg. Så hon satte en förbannelse över hela bröllopet och alla förvandlades till sten.


Detta är en av legenderna om Kuklitsa Stone dolls i Makedonien. Dessa stenformationer som på många sätt liknar gubbar. Först har man en klunga på fyra figurer: prästen, bruden, brudgummen och tärnan, Och bakom dem står alla bröllopsgästerna. 

Jag gillade detta ställe, förstås! Men det verkar inte som andra turister var lika förtjusta, för om den förra platsen vi besökte i Makedonien verkade bortglömd så var den här bortglömd. Här fanns ingenting kvar förutom en solblekt skyllt och förkolnade rester av vad som en gång troligen var en affär. För inte så länge sen har man troligen försökt ge platsen ett lyft med EU stöd, men så hände nått. Kvar fanns ännu plakaten med alla EU-logona som vitnar om detta. 

Platsen ligger ca 70 km österut från huvudstaden Skopje. I en liten by där det inte fanns så mycket annat. 



Hade man inte sett skylten vid vägen och haft google maps som försäkrade oss om att vi nog var på rätt väg så hade vi nog vänt om. Inget längs den här vägen vittnade om att det i slutet fanns en turistattraktion. 




Men Stendockorna de fanns här och de är helt gratis att besöka i dagens läge. Inte en människa, förutom en fåraherde, fanns på hela området. 


 


Turisterna kanske har glömt platsen men jag tycker verkligen att det var värt turen ut hit.




Familjen på en kulle...

och jag på en annan!

Man kan ju inte alltid hålla sig till stigen!

"Mamma, vi vill också klättra upp dit!"
"Nej, bara mamma får!"




Så lämnade vi Stendockorna åt sitt öde och hoppas att turisterna igen hittar hit nån dag!


Hemlängtan


God morgon från Via Baltica!

Inte mycket som hänt på den här bloggen de senaste dagarna. Det beror på att, ja först berodde det på dålig internet och de senaste dagarna på att vi bara kört och kört, vi har ju en båt att hinna till. Tidiga mornar, vi pratar väckning runt 3.30 och så har vi kört fram till 18-19 varje kväll. Så då somnar man när barnen gör det själv också och det blir ingen tid för bloggande. Men av nån anledning verkar de sova längre den här morgonen, klockan är nästan 7 o inte ens minstingen har vaknat. En riktig lyx morgon!

Nån längre paus på dagen försöker vi ha. Annars blir det för mycket skrik i bilen. I Polen besökte vi t.ex. saltgruvan nära Krakov (kommer inlägg om det senare) och igår blev det shopping nära gränsen till Litauen. Men så gott som bara kört har vi gjort den här veckan, men nu nu närmar vi oss Tallinn. Bara 200 km kvar!

Vi borde vara framme så tidigt så vi hinner göra nått också. Fast först får vi nog gräva fram byxorna och jackorna igen, bara 13 grader. Brr, hur blir man van med detta igen när vi haft 30+ grader i nästan 4 veckor...



måndag 10 juli 2017

Stobi


Vi besökte två olika turistattraktioner i Makedonien och om man gör en bedömning baserat på dem så måste man nog konstatera att turisterna inte ännu hittat hit, eller kanske de glömt bort detta vackra land igen?!

Glömt bort kanske eftersom här finns alla attraktioner, men de är i mycket dåligt skick och ser så där lite bort glömda ut. Gräs på alla grusstigar, biljettluckor som sett sina bättre dagar, bleknade vägskyltar... Och saknaden av andra turister förstås. Tror de flesta turister som kommer hit väljer att besöka Ohrid området istället för inlandet. 

Men vi besökte alltså Stobi ruinstad som ligger ca 50 km från gränsen till Grekland och ca 80 km söder om Skopje. Vi och några tanter var de ända turisterna här. Besöksavgiften gick på 2€/vuxen, så inte var det dyrt precis heller. Och också i Makedonien fungerar betalning i euro överallt. 

Vackra mosaiker, intressanta ruiner, litet område så man traskar lätt runt på en timme, strax intill motorvägen så ingen omväg alls blev det. Värt att besöka om man har vägarna förbi!




Påfågel mosaiken är det som området är känt för!
Så vackra!




Den här han ställer sig lite överallt och vinkar åt alla. De flesta tycker han är jätte rolig och vinkar tillbaka. Själv tyckte jag han var mindre rolig just här när han envisades med att stå på fel sida om kedjan. Men inte gjorde han nån skada där han stod och vinkade!