En vecka hemma

Håller på och blir tokig!!!!!

"Mamma, behöver hjälp!" "Mamma, han bråkar!" "Mamma, vi har tråkigt!" "Mamma, jag vill inte leka med honom!" "Mamma, kom och lek!" "Mamma, kom o spela!" "Mamma, vi är hungriga!" "Mamma, har vi nått gott!" "Mammaaaa, maaaaaammmmmaaaaaa...."
Egentligen är ju detta en helt normal vardag, men i vanliga fall så kommer man ju bort ibland åtminstone för att jobba, men inte nu.

Nåjaa, inte tokig, inte ännu i allafall (vi får se om några veckor), men det kommer nog stunder, ja ganska ofta, när man mycket hellre hade suttit på kontoret där det oftast är helt tyst och stilla. Åtminstone finns där ingen som ropar på mamma!
Eller håriga-typer som följer efter en t.o.m. på toaletten.

Jag förstod nog redan i onsdags att det helt enkelt inte finns tid att jobba mellan 8-16. 

Nångång 8 får de sina uppgifter varje morgon och då är det stort kaos när en försöker räkna ut hur han skall få allt gjort på maximalt kortaste tid och den andra hur han skall komma undan med att göra så lite som möjligt, helst inget. Och så slänger man till en 4-åring som också vill "göra läxor". 

Läxorna brukar vi ha klara till lunch och efter lunch går vi ut. Sen när vi kommer in har de äldre lite paus från 4-åringen och får göra sitt. Han ena brukar spela med sin bästis ja de använder whats app samtal förstås för vi har bestämt att inga kompisträffar nu på en tid. 

Tråkigt för barnen, men nödvändigt för situationen och ingen dör av det!

Sen är det mat igen och gubben kommer hem. Då kan jag jobba igen nån timme!

Så jobba hinner jag inte under dagen, men min telefon är på, jag hör om nån ringer eller om det kommer email och kan om det behövs reagera på dessa. Möten funger om det måste, med muta och hot. Ipaden kan fungera men det enklaste är ju att de alla tar paus i vad de gör just då och går och leker med 4 åringen. Då är det inte tyst (som tur kan man ha av sin mikrofon när det behövs), men barnen klarar sig utan mig. Så en liten stund går jobbandet, men hade man tänkt jobba 7.21 timmar mellan 7-19, som är våra flexitimmars gränser, så hade det nog blivit mera stressigt än nyttigt.

Så som tur så klarar man av tidiga mornar och kan gå och sova på samma gång som barnen! Annars hade ju detta inte rullat!

Vet ni vad som helt förstör hela dagen för mig?! Om han minsta vaknar redan 5 eller 6. Vilket hände ganska ofta förra veckan. Då är jag på dåligt humör redan från starten eftersom jag inte hann jobba och då smittar mitt dåliga humör också över till barnen.

Men jag försöker ta dagen som den kommer och inte som jag had den planerad! Men det går inte alltid så bra....

Detta är en bra dag!