Ett speciellt tillfälle

Igår hoppade jag och barnen i bilen och så körde vi till Toivonens djurpark. Ett måste varje sommar. Vi hade helt ok väder och parken den var inte överfull av människor heller. Vi tittade på djuren, testade alla traktorer, lekte i husen och piratskeppet, ja allt som hör detta besök till. 

Kartan hade vi nog inte behövt, men Colin gillar att titta o peka ut vart han vill gå.

Snabbt kunde man konstatera att de äldre pojkarna ju nog är för stora för stället. Men de gamla husen och alla andra gamla saker de gillar de ju att titta på fortfarande. Fast eftersom de sett dem tidigare, flera gånger, så är det ju inte så spännande det heller. Men Colin han gillade, stället är ju perfekt för barn i hans ålder. Där finns inget som han är för liten för att göra. Allt passar hans ålder. Och så finns där ju hästar, hans stora favoriter. Det fanns t.o.m. tre stycken där i år. 

Som storebror får man ställa upp o leka kund om det inte finns andra barn,
fast man egentligen tycker att man är för stor för detta. 

Men det var inte stället jag skulle skriva om, för det har jag gjort många gånger tidigare och det finns nog inga barnfamiljer i trakten som inte redan känner till Toivonens djurpark i Kälviä. 

Utan jag skulle skriva om lugnet som rådde de timmarna vi var här. Vår vardag nuförtiden är en massa bråk och skrik. Pojkarna lever för att reta varandra. Min tid går ut på att reda upp slagsmål, trösta och straffa och hoppas att denna period nångång går över. 

Så oftast är det enklare att ta med bara en av dem nånstans. Då är de snälla. Ja för det mesta åtminstone, undantag finns förstås, speciellt med den minsta. De två äldre tillsammans går för det mesta bra, likaså den äldre och den mindre tillsammans men alla tre eller bara de två yngre, det leder till katastrof för det mesta. 

Men igår klarade vi oss utan bråk och gnabb i flera timmar. Helt otroligt! Ingen som tävlade, ingen som retades, ingen som slogs om pinnar, utan de hjälpte t.o.m. till så att allt gick bra. Mera sånt tycker jag!

Men sen kom vi hem och allt blev normalt igen! Men för de få timmarna, så var det bra.