"Hur ryms ni alla 5 i den lilla bilen en så lång tid?"

Ja det är en väldigt bra fråga. Svaret är nog inte så enkelt, men man kanske kunde säga att vissa dagar ryms vi bättre än andra!

Som tur så behöver man ju inte sitta i bilen precis hela tiden. Och när vi står i still så försöker vi ju nog att inte vistas inne i bilen. För det blir nog trångt och man märker med åren att pojkarna blir större och tar mera plats hela tiden. Den dagen då de alla tre sitter med varsin stor speldator så får vi nog skaffa ett annat bord att äta vid. 

Min rygg och fot kräver daglig träning för att jag ens skall kunna gå. Slarvar man en dag så märker man nog av det följande dag. Men med daglig töjning så har jag inga problem. Förutom att det lätt på semestern "glöms" bort så länge som man inte har nå problem så är det ju inte heller så lätt att få plats för träning i bilen...

Men står man på rätt plats och alla andra är ute så klarar man av t.ex. en solhälsning relativt bra. Men det krävs förstås att man står just där mellan bordet och ytterdörren. Annars slår man i saker överallt. 

Varför inte träna ute, kanske ni undrar?!

Ja det kan man ju göra, på vissa ställen. I hamnen i Tallinn såg vi en farbror klättra upp på hytten av sin bil med sin yogamatta och utföra sina övningar där. Varför han måste upp på taket kunde vi inte riktigt fatta, kanske utsikten, men själv föredrar jag nog mattan framför bilen. Men husbilarna står oftast ganska tätt på varandra o att man skulle dra igång med nån töjning med rumpan i vädret halva delen av tiden så känns inte riktigt ok. 

Så därför blir det inte så ofta gjort ute. Slarvat blir det också och det får man nu lida av. 

Att vissa av oss bråkar och retas hela tiden gör ju inte att man ryms bättre heller. På så liten yta blir det lätt så att om nån är på dåligt humör så är snart alla andra det också. Ni vet ju hur det fungerar. Svårt att vara glad om nån annan gnäller hela tiden.

Men ja pojkarna bråkar, slåss, springer omkring och för en hel del oväsen. Tror att man på de flesta campingar drar en lättnads suck när vi kör vidare. Men nånstans skall de ju få springa av sig, för barn är ju barn och de behöver inte uppföra sig som vuxna. De får föra oväsen och synas (där måste man ju förstås välja tid och plats, alltid är det inte ok). För mig är det helt ok att de springer och ropar ute. Där är vi vuxna inte helt av samma åsikt alltid...

Så när vi väljer campingar så föredrar vi oftast såna som har nått för barnen att göra. Då vet man att de får utlopp för sin energi nån annanstans än i bilen eller runt bilen.

Så vissa dagar går vi alla varandra på nerverna och då blir bilen liten. Men eftersom vi alla gillar såna här semestrar så klarar vi oss ganska bra ändå!