Den bästa stranden på Gozo

Är det den som är mest populärast med bara sand? Eller den som man får lägga lite möda i för att ta sig fram till? Eller den lilla, mycket annorlunda stranden inne i "fjorden"?

Eller var den "bästa" kanske den som vi aldrig slapp fram till?

Ja om det var den så kommer vi ju aldrig att få veta det. En strand var nämligen helt stängd när vi kom fram, de hade en privat tillställning och väntade 4000 människor. Den mängden säger åt mig, snabbt åt andra hållet, ingen strand är värt det. Så om den, Hondoq Ir-Rummie, var den bästa så missade vi den. 

Sen fanns det en strand som vi inte höll på att komma ifrån och tror nästan att den är den som jag kallar för den bästa. 

San Blas Bay

Stranden ligger på norra sidan av Gozo o man tar sig hit nog enklast med bil. Bussar går nog till byn bredvid och därifrån kan man sen traska den sista biten. Traska sista hamnar man hur som helst för de sista 300 m går ganska rakt ner. Pojkarna höll i sig i staketet på nervägen för att inte tippa framåt och upp kändes det som att gå mot väggen hela tiden. Men så fick man vara ganska ensam här också, åtminstone på förmiddagen.

Första blicken på stranden var en stor besvikelse. Vi hade sett bilder på en strand med klippor och sand emellan. Men detta var bara sten som rasat från klipporna och sjögräs emellan. Men naturen förändras, så fungerar det ju.

Så vi var redan på väg bort men bestämde oss för att titta lite längre bort istället och det visade sig vara ett bra val. För en 100-200m längre mot vänster fanns det en fin klipphylla och botten var av samma sten. En slät, inte hal lerstensbotten mellan stenarna. Jag kallar det perfekt att gå på.

Den bra botten lyser grån/grå på bilden

Bra botten i kombination med inga andra människor och vackra klippor gör att jag gillar den här stranden bäst. En vanlig sandstrand är nog helt ok, men man tröttnar för snabbt. På en sånn här strand finns det massor att göra för barnen men förstås också tusen möjligheter att slå sig. Men som tur kom vi oss bort med bara en försvunnen tå nagel.

När vi skulle åka bort fick vi höra i cafét att vägen i byn är stängd hela dagen. Vi var bara att "Nee, inte kan de ju ha stängt av hela vägen!" "och isåfall så måste det ju finnas en väg runt". Så vi struntade  vad de sa, eller ja egentligen så hade vi ju inget val, för inte kunde vi ju stanna där på stranden till 20 på kvällen heller. Så vi traskade upp längs vägen som kändes som en vägg. Det tog en stund men t.o.m. 3-åringen tog sig upp för egen maskin så nog gick den bra att gå.

Sen när vi kom upp till byn så säg det ut så här:

Vägen var på riktigt helt avstängd. På morgonen när vi körde förbi fanns det ingen varning om saken, så vi kunde inte veta.
Det fanns en annan väg, men den hade för branta svängar och inte ens vi som annars åker precis var som helst så ville testa den. Inte så roligt att skila sig fast i nån backe. Så efter att ha tittat på vägen så bestämde vi oss för att den inte var nån möjlighet. Med liten bil jo, men inte med den vi hade.
Så våra val var att vänta i 8 timmar eller lämna kvar bilen. Vi valde att lämna bilen och beställa taxi.

Taxin visade sig sen kosta 20€ och gubben tyckte nog innerst inne att en 6 km promenad på kvällen var riktigt roligt :). För nån måste ju hämta bilen sen också. 

Jag, jag valde att ta en prosecco på terrassen istället!