Barn o leksakspistoler!?

 Skall barn få leka med sånt?

Jag hade en bestämd åsikt, visste precis hur jag skulle göra med mina barn, sen fick jag barn själv!

Med den första är det ju lättast. När Romeo föddes så sade jag att hos oss kommer det aldrig att finnas en leksakspistol! Inget skulle ändra på det! Det gick ju helt ok nått år. Sen hände nått jag inte räknat med, barnet gnällde. Så då ändrade jag reglerna till att man kan få ha träpistol. Så Romeo o gubben snickrade tillsammans en träpistol. Den fick han ha, men med den regel att man inte fick sikta på nån. Men får man då sikta på hunden? Eller katten? Väggen då? Om man bara siktar i foten? Ja ni förstår! 

Sen kom en unge till o i nått skede så sket det sig. De första riktiga leksakspistolerna infann sig o regeln om att inte sikta på nån glömdes också bort. Nuförtiden är det Nerf-pistoler som gäller o de är ju super roliga tycker de. Ny regel, man måste ha skyddsglasögon = solglasögon på. Så man nu åtminstone inte skjuter ögonen av varandra. 

Den här tredje, vår 1-åring, springer nu runt o siktar o ropar pang. Han tittar o lär! Men söt som cowboy det är han ju åtminstone!

Så detta med pistoler gick ju inte riktigt som den barnlösa jag hade tänkt mig. För barn gillar cowboy o polis lekar o till dem hör pistoler. Ger man inte dem köpta leksaker så hittar de egna. Kevin hade en period då han bara byggde pistoler av olika slag av lego. O varje sommar har vi ett helt lager av olika pinnar i husbilen, pinnar som han kallar för sin pistolsamling. Det är små o jätte stora o måååånga. Alltid på jakt efter den perfekta pistol-pinnen! 

Så kanske det inte är så farligt. Tröstar mig med den tanken. Men vid spel där man skjuter andra drar jag gränsen. Såna kommer inte att finnas så länge som jag får bestämma! Hoppas jag åtminstone....