torsdag 22 mars 2018

Dåligt samvete och iver


Kalendern fylls upp för våren. Roligt, roligt, har verkligen inget emot jobbresor till Esbo eller till Japan. Men en jobbresa till Esbo betyder 2-3 dagar från barnen, en jobbresa till Japan betyder 8-9 dagar från barnen, och när resorna är åtminstone varannan vecka så blir det lite mycket, men vad är för mycket?


Tiden med dessa tre Mini-globetrotters är ju det viktigaste jag har!

Ja jag vet, ni har hört min svamla om detta förut. 
Men detta är återkommande tankar och funderingar varje gång som jag ser kalendern fyllas upp. Varje gång är det med en blandning av iver och dåligt samvete som man bokar sina biljetter.



Men mitt jobb kräver lite resor och mer o mer blir det för varje år ser det ut som. Vilket ju är precis det som jag ville och vill än idag. En av orsakerna till att jag börja studera geologi var ju förutsättningarna för att få resa en del.

Har jag berättat hur det gick till när jag valde geologi?!

Vi var på abi-helg till Åbo och jag skulle och bekanta mig med biologi. Biologi hade jag tänkt studera men så hörde jag i förbi farten hur hon som drog geologi-rundan berättade om sitt utbyte till Hawaii. Min första tanke var, det vill jag oxå, fast jag knappt visste vad geologi-studier handlade om. Men geologi blev det och aldrig har jag ångrat det! Men Hawaii som utbyte kom jag mig aldrig på. Det blev Bergen i Norge istället. Ett intressant halvår det också!

Men det var ju inte det inlägget skulle handla om, utan dåligt samvete för att man är borta från barnen en del. Att man ibland låter jobbet gå före. 
Eller är man dålig mamma om man är borta en vecka från en 2,5-åring?

Så länge har jag ju aldrig varit borta. Max hittills är 5 dagar. Och jag vet ju att han lilla reagerar på det med att bara mamma duger sen när jag kommer hem. Ja egentligen så är han ju redan helt inne i en "Mamma, ei papppa!"-period. Så vem vet kanske skillnaden inte blir så stor ändå. Att de inte skulle klara sig, det behöver man som tur inte fundera på. För det gör de!

Man får väl bara dras med ett dåligt samvete om man vill få allt!

Sen har våren också ett annat oros moment. Den arma foten. 
Fick en ny dignos i tisdags och den skulle kräva operation och flera månader till läkning. Passar väldigt dåligt in i vårens planer måste jag säga. Nå ja egentligen passar en flera månader lång vilo-tid alltid dåligt i planerna, men blir det så så får man väl bara göra om planerna. Men ingen chans att hinna innan Japan-resan och sommarens resa. Men som tur finns det ännu lite hopp om att fysio och annan träning skulle lösa situationen.  Och hjälper inte det så blir det att allvarligt fundera på den där operationen till höst. Börjar verkligen bli lite trött på hela foten...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar