Båtfärden ut till Gilis
Som tidigare nämnt, så övervägde vi flera gånger om det var värt resan ut till öarna. Men med facit i hand, det var nog värt det.
Över till Gili öarna kommer man från flera olika hamnar. De större finns på öns södra sida där de flesta turisterna håller till. Vi sökte färjor på flera olika platser men hade inte ens hört talas om den lilla "hamnen" i Amed därifrån en del speedboats till öarna åkte. Genom hushållerskan fick vi biljetter till en båt som skulle starta 9.00 på måndag morgon, men som man kunde tänka sig så åkte den inte förrän nån timme senare.
Hamnen var egentligen bara en strand, med ett "hamnkontor" som bestod av ett bord vid vägen, med lokala gummor som bar dina väskor ut till en flotte, där 4 gubbar försökte få iväg dem ut till speedboaten utan att väta ner allt. De gick så där och de fick nog hela proceduren att se ut som om de aldrig gjort det tidigare! Fast de troligen gör detta varje dag.
Sen körde de ut oss till en båt där musiken skrek så man höll på och bli tokig. Applåder bröt ut bland de andra passagerarna när gubben fick knäppt av ljudet. Helt otroligt, hur kan de ens tro att nån skulle gilla sånt oljud.
Olidligt varmt var det också i båten, eftersom vi gjorde misstaget att sätta oss längst fram. Och eftersom båten snabbt blev full så kunde man inte byta heller. Så färden över var en ganska plåga i de 2 timmar som det tog. Eftersom Gili air är ön längst bort så var den också den sista stoppen efter de två andra öarna. Sen skulle man nog också vara på allert när de plockade ut väskor vid öarna. För fast de hade nån slags band-färg system så blev det nog fel ibland och ett par fick panik när deras väskor nästan blev kvar på fel strand.
På Gili air finns ingen speciell plats märkt för olika företag, åtminstone inte vår. Utan man behövde bara komma ihåg var man blev släppt va. Därifrån blev man också hämtad. Fast precis som på dit vägen så ganska mycket försenad. Men denna gång förstod vi åtminstone var i båten vi skulle sitta och hemvägen var betydligt behagligare. Svalt och bra längst bak i båten. Och bort från ön var båten inte alls så full heller. Bara några personer som skulle tillbaka den dagen.
Så från Lovina ,där vi bodde, ut till Gilia air kan man räkna med 6-8 timmar. 3 timmar i bil, 2-3 timmar onödig väntan och 2 timmar i båten. Priset var ca. 20euro per person tur/retur, under 3 åringar gratis. För tillfället är det bara ett företag som åker den här linjen, Freebird express. Turen går Amed-Gili öarna och vidare till Lombok. Dessa båtar har plats för 40 personer och åker 7 turer i veckan.
Större hamnar finns som sagt med mera alternativ på både företag och avgångstider, men från den norra sidan blir då bilfärden så mycket längre.
Så fast det var lite krångel och tidtabellerna inte alls höll, så det fungerade. Vi kom oss ut till ön och tillbaka igen. Det gäller bara att ha tålamod!
Hamnen var egentligen bara en strand, med ett "hamnkontor" som bestod av ett bord vid vägen, med lokala gummor som bar dina väskor ut till en flotte, där 4 gubbar försökte få iväg dem ut till speedboaten utan att väta ner allt. De gick så där och de fick nog hela proceduren att se ut som om de aldrig gjort det tidigare! Fast de troligen gör detta varje dag.
Sen körde de ut oss till en båt där musiken skrek så man höll på och bli tokig. Applåder bröt ut bland de andra passagerarna när gubben fick knäppt av ljudet. Helt otroligt, hur kan de ens tro att nån skulle gilla sånt oljud.
Olidligt varmt var det också i båten, eftersom vi gjorde misstaget att sätta oss längst fram. Och eftersom båten snabbt blev full så kunde man inte byta heller. Så färden över var en ganska plåga i de 2 timmar som det tog. Eftersom Gili air är ön längst bort så var den också den sista stoppen efter de två andra öarna. Sen skulle man nog också vara på allert när de plockade ut väskor vid öarna. För fast de hade nån slags band-färg system så blev det nog fel ibland och ett par fick panik när deras väskor nästan blev kvar på fel strand.
På Gili air finns ingen speciell plats märkt för olika företag, åtminstone inte vår. Utan man behövde bara komma ihåg var man blev släppt va. Därifrån blev man också hämtad. Fast precis som på dit vägen så ganska mycket försenad. Men denna gång förstod vi åtminstone var i båten vi skulle sitta och hemvägen var betydligt behagligare. Svalt och bra längst bak i båten. Och bort från ön var båten inte alls så full heller. Bara några personer som skulle tillbaka den dagen.
Så från Lovina ,där vi bodde, ut till Gilia air kan man räkna med 6-8 timmar. 3 timmar i bil, 2-3 timmar onödig väntan och 2 timmar i båten. Priset var ca. 20euro per person tur/retur, under 3 åringar gratis. För tillfället är det bara ett företag som åker den här linjen, Freebird express. Turen går Amed-Gili öarna och vidare till Lombok. Dessa båtar har plats för 40 personer och åker 7 turer i veckan.
Större hamnar finns som sagt med mera alternativ på både företag och avgångstider, men från den norra sidan blir då bilfärden så mycket längre.
Så fast det var lite krångel och tidtabellerna inte alls höll, så det fungerade. Vi kom oss ut till ön och tillbaka igen. Det gäller bara att ha tålamod!
Kommentarer
Skicka en kommentar