Lycklig idag!

Vet ni varför jag är överlycklig idag?!

Jo för något som man den mesta delen av tiden tar för givet!

Jag kan gå utan att skrika av smärta!

Jag kan gå utan att proppa mig full av värkmedicin!

Jag haltar bara vissa gånger när jag suttit för länge!

Jag behövde inte sitta på sängkanten i morse och fundera om benen håller eller inte! Om jag måste hoppa på ett ben, gå på tårna eller krypa från sängen!

Jag behöver inte säga åt barnen att "mamma kan inte bära dig", "mamma kan inte leka med er". Minstingen blev trött på mammas aj redan för en månad sedan, då bestämde han att "mamma ei aj"!

Och nu snart börjar vi närma oss det. För jag kan gå, helt normalt (ja nästan åtminstone)!

Och detta helt utan värkmedicin. Har inte tagit ett ända piller på över en vecka!

Så nu börjar jag tro att det kanske kommer att gå bra o utan operation. Fast visst känner jag av att jag går ibland, eller ja ofta egentligen. Men det är en smärta som jag klarar av nu och inte en som får min kropp att vägra ta nästa steg. 

För er som undrar vad jag har för fel så kommer här benets snabba story (de som vet kan hoppa över denna del):

Efter december blev höger fot gradvist väldigt sjukt. Första läkaren sade "jännetuppi tulehdus" (kan fortfarande inte det svenska namnet). Fick cortison in sprutat en gång, vilket inte hjälpte nå alls. Efter det försökte jag nog bara glömma bort hela foten med att ta värkmedicin hela tiden. Gick ju bra en tid, men sen i mitten av mars sade magen upp. Den tålde inte denna mängd värkmedicin! Då efter Bali var nog foten som värst och då hade jag gått fel o belastat vänster fot fel i tre månader, med det resultatet att den foten inte heller var mycket bättre att gå på. Då var det dax att besöka en ortoped som snabbt konstaterade att "hälsenan var för kort. Behöver opereras för att bli bra och du går på kryckor en månad. Fullt läkt om 6 månader! Jag kan operera nästa vecka!" 

Vilket fick mig att konstatera "kommer inte att ske, jag skall till Japan i slutet av maj!"

Läkaren: "ja då måste det töjas och böjas o mera töjning på det, att fixa det själv kommer att bli svårt"!

Så just detta har jag gjort i en månad. Plus fysio och inlägg i skorna och nu börjar jag se resultat. 

Sakta men säkert har det blivit bättre. Ännu är jag långt ifrån bra, springa t.ex. är helt omöjligt. Men jag kan gå! Och det är en bra början!

Denna "ställning" har varit min bästa vän den senaste tiden!

Hade först lånat en "riktig" version från fysion o sen gjorde gubben en egen åt mig med samma mått. 

Den fungerar!

Idag känns foten nå så när bra!
Så jag tänker spendera dagen med att kratta gården, för nu klara jag av det!

En trevlig lördag allihopa!