12 års kalas - och ny familjemedlem

Alltid är det super roligt att fylla år trots att man inte kan ha så stort kalas som man brukar eller ordna med kompiskalas. Men det blev ett kalas för de närmaste, som jag försökte göra så "normalt" som möjligt. Och kompiskalas blir det nog, men lite senare sen. 

"Ja må han leva, ja må han leva..." ekade i huset prick 6.30 på lördagmorgonen. För så var bestämt av födelsedagsbarnet. Nå längre än så tänkte han inte låta oss sova. Han stiger nämligen upp 5.00 själv varje ledig morgon! Varför? Jo för att hinna med allt spelande och tittande innan den jobbiga lillebrorn vaknar. 

Men nu var det sång och paket som gällde den här morgonen och därmed blev också han tvungen att "sova" till 6.30!

Efter paket och en maffig bacon-frukost så var det dax för kalaset. 

Bara den närmaste familjen var bjudna, de som vi umgåtts med annars också. 

Tanken var nog att det också skulle bli ett utekalas, men det kom snö under förmiddagen, så det var lite för kallt tyckte vi. Så kaffet på insidan och sen lekar på gården. 

Ljus måste man ju ha på tårtan, fast man inte kan blåsa ut dem på riktigt. 

Bara låssas blåsa! Och sen vifta av dem! Såg måttligt tokigt ut vill jag påstå...men det fungerade också det. 

Sen blev det utelekar för hela slanten!

Kurragömma, 10 stickor på brädan, Nerf-krig, spegeln och förstås en demonstration av de nya redsakepen som han fick till sin snickarbod.

Efter kalaset var det sen dax att hämta hem en ny familjemedlem. Colin har pratat om en egen kisse ända sen Kevin fick sin. I nästan två år alltså. Men eftersom vi då redan hade tre katter så har det inte blivit aktuellt med en fjärde. Men sen försvann en av dem föregående sommar och kom aldrig tillbaka. 

Och när Kevins kompis kisse fick kattungar så bestämde vi oss för att en av dem skall bli vår. Och här är han nu. 

Gullig och sällskaplig som bara den! Namnet det är lite oklart ännu, men det senaste budet var "kissa"! Kort och precis vad han är! :) Så vi får se hur det blir. 

Men liv i luckan det blev det med en ny klättrande bebis. 

Den äldste katten hatar honom, hon har ju just lärt sig att acceptera Findus. Findus älskar att ha sällskap och nån att busa med. För trots att han är 2 år och kastrerad så är han super busig han också.