Vi cyklar

Äntligen, äntligen cyklar han!
 Vilken lyckans dag!
 

För om åren har han testat några gånger. Men det har bara inte gått. Balansen fanns inte där. Vi trodde det berodde på att han inte ville, inte orkade öva, bara var lat. Sen fick vi höra att det nog inte var det, utan att det fanns en riktig orsak bakom det. Hela vintern har vi då tränat o tränat o det har nog vissa dagar krävts mycket viljestyrka av både honom o mig. Men vilken lyckans dag när vi alla kan se att vår övning gett resultat.
Han bara kunde cykla från första stund han steg upp på cykeln.
Några minuters träning och han cyklade ensam. En halv timme o han klarade av att komma igång själv också.
Vilken lycklig gosse vi har idag!
O en lika lycklig mamma!