Ett länge väntat kompiskalas

Kompiskalas är ju det roligaste med att fylla år, ja efter presenterna förstås. Men detta år var det lite si och så om man kan ha nått sånt. Vi bestämde efter en del fundering att nu i juni så är det ok. 

Att ordna ett kalas då när han fyllde i mitten av maj var ju inte att tänka. Barnen hade nog just då börjat i skolan igen, så dessa träffades ju dagligen ändå, men reglerna var ännu att över 10 personers sammankomster inte var att rekommendera. Så blev att vänta några veckor till, till juni och nya bestämmelser. 

Förutom att bestämma när det är ok att ha kalas så behöver man ju tänka om många saker som man tidigare bara gjort av vana. Som att ha tårta och blåsa av ljusen. Egentligen när man tänker efter så är ju detta från början en ganska tokig tradition. Man blåser ut sina baciller över hela tårtan som alla sen skall äta! 

Vi hade tårta på det riktiga kalaset och skippade det därför nu. Men hade man haft tårta så hade man ju nog fått skippa blåsandet och ha en person som delar ut tårtan åt alla. 

Att vi skulle var ute, det var ju givet. Baciller smittar sämre utomhus säger de ju! Och så slipper man städa före och efter också! 

Att det just dessa dagar skulle bli ett mygg och knott helvete var ju mindre lyckat. Vädret däremot var helt ok. Såg ut som regn hela dagen och nå skvättar kom det också under dagen. Men under kalastimmarna så var det perfekt väder. Men som sagt krypen var inte alls nå nådiga mot oss. 

Vad man kan bjuda på så funderade jag en hel del på. Man kan ju inte ställa fram stora skålar med godis och pop corn som alla sen i tur och ordning går och sätter sin hand i. Så det fick bli påsar med godis och pop corn istället. Sen blev det lite smått och gott som jag räknade med att man kan ta utan att röra vid alla andra exemplar. Och tanken var nog att jag skulle dela ut allt sånt också. Nåja i tanken gick det bra, i praktiken mindre bra. Men dessa är ju stora barn, 12 år, de går ju inte omkring och rör i alla kakor. Hade det varit mindre barn så hade jag nog delat ut allt. 

I nått skede funderade jag också på nå hoppborgar eller egentligen en boxnings-hoppborg. Men sen ville födelsedagsbarnet egentligen inte ha sånt, inte hans greij. Och nu när man tänker efter så hade det nog inte varit en så lyckad idé om man tänker på smittospridningen. I en hoppborg så rör man ju alla ytor hela tiden. 

Lite osäker var jag nog på hur ok folk tycker det är med kompiskalas just nu. I värsta fall så kan ju nån smitta ner hela klassen. Men de flesta tackade sen ja till inbjudan och sen började det droppa in inbjudan till andra kalas också åt barnen. 

Så här i trakten där spridningen av covid-19 inte varit så stor eller egentligen obefintlig så kan man ju nog vara ganska lugn. De som inte vill delta så de gör ju inte det och det är också helt ok.

Vi hade iallafall ett riktigt roligt kalas, trots myggen och knotten.