Bosa

Tidigt på morgonen, runt 8, dräller det runt en familj på fem i de små mysiga, härliga, komplicerade gränderna i den gamla delen av staden Bosa. Med google maps i högsta hugg och som de ända turisterna på gatan just då, så känner man sig nästan lite ut skådad av folket som bor här. Som om de aldrig hade sett en turist tidigare...

Men ack så skönt att inte behöva trängas med mängderna. Bara vi som går här på de vackra stenlagda gränderna (gubben som drar vagnen är kanske av annan åsikt om stenarna...). Längs såna fina gamla gränder som jag älskar. Såna som man så lätt irrar bort sig i. Där man aldrig vet vad som dyker upp bakom nästa hörn. Kan vara en återvänds gränd, hundra trappor eller en slående utsikt. Man kan aldrig veta. Och det är det som är så fint!

Den här lilla medeltidsstaden räknas som en av Italiens vackraste städer och är absolut en plats man inte skall missa på Sardinien. Bosa ligger på den nordvästra sidan av ön, med floden Temo som rinner igenom staden. 

Över staden, på en kulle, finns ett medeltida slott. Som tyvärr öppnade först 10-tiden, vilket för oss var för sent. Vi hade tagit oss igenom de små gränderna och upp på kullen redan runt 9-tiden och hade ingen lust att vänta till 10. En glass lockade mera. 

Egentligen så behöver man inte traska upp hit, man kan också ta bilen och parkera längs bergssluttningen. Med husbil så hade det kanske blivit lite trångt och promenaden var väldigt vacker. Och hade man inte traskat med fyra ljudliga varelser så hade den nog varit lugn också!

Från kullen har man sen en fin utsikt över staden också. Bara för den är det värt att gå upp hit, fast man sen inte går in i slottet. 

På morgonen före 8 finner man lätt gratis parkering i staden. Hur det är sen senare på dagen vet jag inte. För redan när vi traskade ner från kullen så började vi möta på folk, för att sen nere vid floden redan vara i en flock av turister. Då satte vi oss på en glass och sen körde vi vidare.