Sommarens avslutning, men inget vemod här! Vi kommer nog att fortsätta villa varandet ännu en tid. Men så börjar jag nog också vara lite klar med den här sommaren! Egentligen så har jag nog varit det i nå veckor redan. För hur mycket än jag älskar att vara på villan så skall bli helt skönt att inte behöva packa villa saker precis hela tiden. Men visst kommer det att bli flera veckoslut ute på ön ännu innan det blir för kallt.
Detta var första villaavslutningen som vi fick fira på vår egen villa. Förra året var det min systers bröllop det här veckoslutet. Väldigt roligt det också, men villaavslutningen blev då aldrig firad. Så det var ju extra roligt i år i och med att vi har en egen villa. Tidigare så har vi spenderat helgen med min familj på mina föräldrars villa. Då har det varit sista helgen spenderat i husbil för sässongen. Tanken i år var att fira lite på båda ställen, halva där och halva på vår egen villa. Det är ju inte så långt mellan villorna så det hade nog gått bra. Men så blev vi ju sjuka och så fick vi tänka om.
Vilket jag nu efter tycker var ganska skönt! Man slapp stressen och vi kunde bara ta det lugnt hela dagen. Fiskade, lekte, fixade middag, brände brasa (ris hade vi i överflöd), tände ljus och lyktor (nästa år behöver vi dubbelt mera faklor) och sprängde raketer. Så vi hade väldigt mysigt, bara vi.
Grillat till middag förstås. Ribs, chicken, färsk korv, och en massa annat gott. Jag är så glad över att vi nu har ett ordentligt kök där man kan fixa och laga ordentlig mat. Och var man också får plats och äta. Ingen av oss tycker om att sitta ute bland flugor och mygg.
Det kan vara väldigt vackert på villaavslutning när alla grannar tänder brasor och massor av faklor. Här var vi tyvärr de ända som hade brasa. Visst man såg att det fanns brasor långt borta och en granne hade faklor och förstås fyrvärkeri så såg man ju hela kvällen, men så där som det kan vara med brasor i rad så var det inte.
Vi har huggt ner så mycket träd och buskar för att öppna upp tomten så vi hade ris i mängder till en brasa. När det är vindstilla, så som det var igår, så kan man ha en stor brasa. Men trots det så brann den ner ganska snabbt. Vilket egentligen inte gör så mycket, för efter en stund så tappar ju alla intresset för den ändå och ändå behöver man ju vakta den tills den brunnit ner.
Vi har alltid haft hund och katter och de har aldrig varit nå extra rädda för fyrvärkeri och smällar. Det smäller och brakar ju en hel massa i en barnfamilj annars också, så de är väl vana med sånt. Men trors detta så fick de nog alla stanna inomhus när det smällde som värst. Man kan ju vara lite förutseende så att man inte behöver leta efter sina skrämda djur sen när de smitit.
Så vi har alltid haft fyrvärkerier, så också nu. Det svåraste är nog alltid för barnen att klara av att vänta tills det blir mörkt. För det behöver ju vara lite mörkt för att man skall kunna se fyrvärkerierna ordentligt. När barnen var små så försökte vi hitta fyrvärkerier som inte smällde så mycket. Men nu märkte man att de är stora, det skulle vara smällare och de vackra fyrvärkerierna var bara strunt.
Men smälla själva får de inte ännu. Inte som man själv höll på i den åldern. Eller jag var nog mera med när kompisarna smällde sina. Men som sagt, ännu får de nöja sig med att titta på när pappan har roligt och smäller smällare.
Mörkt är mysigt när man har faklor och lyktor som mysbelysning. Men annars så gillar jag nog inte alls mörkret. Barnen eller egentligen Kevin lyckades skrämma upp dem alla tre med en massa prat som Slender Man och annat mindre roligt där i mörkret. Så det var tur att vi redan på dagen satte upp en ordentlig lampa, så att man numera hittar till dasset utan ficklampa. Annars kan det hända att ingen av oss hade gått på vessan den natten.
Kommentarer
Skicka en kommentar