Aldrig riktigt nöjd - en läges uppdatering

 "Man kan inte gör nått annat än vara på villan" är nått som jag kanske sagt i ganska sur ton ganska många gånger under den här sommaren. Inget Medelhav blev det denna sommar. Men nu när man inte längre ens kan vara på villan så får jag väl ändra mitt gnäll till "man kan inte ens vara på villan mera!" 

Ja aldrig är man nöjd och pessimisten i mig skriker "vänt bara det kan bli ännu värre". Som förra hösten när han ena gick på kryckor och vi inte ens på veckosluten kunde leva villaliv. För veckosluten har vi ju ännu kvar och värmen är ju också här igen. Sen kommer november och regnet och det är värre. Men ännu är det en bit dit. 

Så skolan började. Barnen är nu så där taggade. Han som började nytt dagis för större barn han gillar läget. Mellanbarnet som började sitt fjärde skolår verkar också se det positiva i det. Vilket är att man äntligen får träffa kompisar igen och spela fotboll på rasterna. Inte ens en bruten tumme verkar vara ett större hinder för den där fotbollen. Han äldste som började sitt sista år i den här skolan och som knappt sett nått positivt i nått den här sommaren så han tycker nog bara att skolan tar för mycket tid bort från spelandet. Så med dessa inställningar så börjar vi ett nytt skolår.

Jag, jag gillar läget. Äntligen lite mera normal vardag. Mera ostörd tid för jobbandet och kanske lite mindre tidiga mornar, åtminstone nån dag i veckan. Annars innebär hösten ingen förändring för mig. Jag fortsätter jobba hemifrån eftersom det fortfarande är en rekommendation att så göra. Nån kontorsdag blir det nog ibland eftersom det finns jobb som inte går att sköta hemifrån. Men annars inget nytt på jobbfronten alltså. 

Förutom att jag nu traskar mig igenom dagen. Och det fungerar helt utmärkt. Ett av årets bäst investeringar var det nog, min gå-matta. Får se om det har nån inverkan på alla dessa extra kilon som plötsligt dykt upp under det senaste halvåret. De där kilona som jag jobbade bort i början av året och som nu är tillbaka med ränta. Jepp, det gick så, igen.

Så min höst är ganska blank egentligen. Inget nytt, bara en orolig väntan på hur världen kommer att se ut den här hösten. Och det ser tyvärr inte ut att gå åt ett bättre håll.