När en nysning ger en ångest

Man går in i butiken, tvättar händerna före som sig bör, håller avstånden, plockar sina varar och så känner man plötsligt att man behöver hosta. Det kliar i halsen och man tittar i panik omkring sig och eftersom det inte går att hålla inne, så hostar man. Och genast svänger sig flera dömande ögonpar och tittar på en. Har man tur så säger ingen nått spydigt åt en. Men man känner att man borde förklara för alla att man är inte sjuk, man fick bara nått i halsen. Detta är 2020!

Ja detta var innan jag blev förkyld. Den här senaste veckan är det nog gubben som fått handla. Vi andra har hållit oss hemma. Redan förra veckan blev mellersta sonen förkyld. Snuva och hosta, ingen feber och bara en väldigt lindrig variant av hosta också. Under veckoslutet blev jag sjuk och så de två andra barnen. Ingen fara med oss, bara vanlig flunssa. 

Hade detta varit 2019 så hade alla gladeligen varit i skolan och dagis och det hade inte varit nån snack om den saken. Ni minns på den tiden som folk kom in skrytande på jobbet om att de nog har hög feber men ändå kommer i jobb eftersom de är så Duktiga! Ha, ha, försök med det idag!

Tycker jag att det var bättre då? Nej absolut inte! Har man feber och känner sig sjuk så skall man absolut stanna hemma. Det tyckte jag då och det tycker jag idag. Men tycker jag att man skall sitta hemma i veckor eftersom man hostar ibland, så nej. Nått mellanstadie hade varit bäst!

Så nu har jag suttit hemma med så gott som friska barn. Han yngsta är helt frisk och hade sjuk hals en dag. Men eftersom jag är snuvig så kan jag ju inte föra honom till dagis. Så han har varit hemma och terroriserat vettet av oss andra eftersom han haft så tråkigt.

Det är väldigt tur att han har en snäll Kissa för han har verkligen fått vara med den här veckan. Han har t.o.m. försökt lära honom att gå i koppel. 

Han äldste sonen han gillar situationen! "hör mamma, jag hostar ännu!" "Mamma, jag har nog så sjuk hals!" Han började redan förra veckoslutet och förberedde inför måndagen. Ok, han blev nog hostig han också, till slut, men den helgen så spenderade han frivilligt väldigt mycket tid med sin förkylda bror. Så han har spelat och spelat och myst under täcket med netflix den här veckan. Så där som man själv helst velat göra, ja inte spelat, men täcket och netflix hade gått bra. 

I onsdags var de två yngre helt ok, hörde ingen hosta på hela dagen. Så jag och han äldste såg redan framför oss en lugn dag på soffan. På torsdagmorgon så satt de och hostade i kapp! Så typiskt! Och trots att jag så ville få iväg dem, hoppades in i det sista att det nog skulle gå. Så nej, jag täcksta (finns det ens ett sånt ord förutom i dialeketen?!) inte släppa dem till dagis och skola. För tänk om de sitter där och hostar! Så då bestämde jag att de är hemma resten av veckan.

Vet ni den där snälla, gosiga mamman som pysslar om sina sjuka barn, det var Inte jag den här veckan! De gör mig hel galen! De bara slåss och retas och däremellan är det ett ända gnäll. Och förstås så passar gubben på och har långa dagar på jobbet just den här veckan... Mest sur för att jag inte kunde göra samma.

Nått coronatest har vi inte tagit, eftersom det är ganska tydligt en vanlig flunssa som vi har. Och en väldigt lindrig variant av en sådan också. Men om de ännu på måndag hostar så blir det nog att överväga att testa sig, bara för att få iväg dem till skolan och dagis! 

Men till dess så firar vi avslutningen på villaåret här ute på vår ö. Långt från alla som kan smittas! 

Sista sommarhelgen! Eller jag tycker nog att det känns mera som höst redan.

Men inget fel med det! Eftersom jag bara älskar alla dessa vackra höstfärger!