Det vackra vädret håller i sig

Igår lärde jag mig igen nått nytt om mina barn, efter en lång skol-dagisdag så skall man överväga noga om man vill ge sig på nå större aktiviteter på kvällen...

Vår aktivitet var inte ens stor. Vi cyklade ner till sjön och fiskade. Men när man är trött kan det lätt bli ledsamt. Först när man inte får nån fisk, sen när man upptäcker att fisken försvinner när man släpper tillbaka den i vattnet, när brodern slår dig i huvudet med metspöt (misstag?..hmm...knappast), när man inte får rida på hästen utanför hembygdsgården, när man inte kan ge sig iväg och söka efter nån annan häst, när man måste hem...osv. Så hörde nån barn som skrek igår i byn, så var det bara vi som försökte oss på lite lugn family-time.
Men konstigt nog så klarade vi inte av det där "lugnt" den här gången heller. Andra kanske skulle kalla det total kaos, jag säger "Kanske det, men det är mitt älskade kaos!"

Och alla fick fisk till slut, t.o.m. han som fiskade utan krok. Ibland behövs det lite fusk och lån av storebrors fisk. Men glädjen den var stor när han såg sin egen fisk.

Men så många gånger hade vi andra nog hans metspö i huvudet så nån krok kommer han inte att få på en lång tid ännu.

O i kväll skulle han o fisk igen. Storgråt tills pappa lovade åka och fiska en liten stund.
Blev ingen fisk, men gossen var nöjd. Får se hur många fiskekvällar det blir!?