En uppdatering

Så gick den första veckan, eller egentligen 1½ vecka, av den nya vardagen. Vardagen där alla är borta hemifrån dagtid. Var lite skrämd hur det skulle gå med dagis, eftis och ensam hemma...

Så hur gick det!?

Föregående veckas tisdag var den första dagen för mycket. Första eftis-eftermiddagen, första långa dagen hos dagmamman med dagssömn, första ensam hemma timmarna. Jag var nervös, tjatade på dem en miljon gånger om vart alla skulle och hur de skulle göra. Var helt säker på att nån skulle vara på fel plats vid fel tidpunkt. Väntade mig en mindre katastrof...

Veckan började lite knaggligt när Colin inte alls tyckte dagis var nån bra idé. Blev en del gråt den första veckan. Men idag var det inga problem på morgonen. Inga tårar, bara en liten gosse som knappt hann säga hej då åt pappa innan han sprang iväg o leka. Det gick betydligt enklare än vad jag hade trott. Bra så!

Men hur gick det den där första tisdagen?! Blev det katastrof?!
Nej, alla var precis där de skulle vara, vid helt rätt tid också och de klarade allt super bra. Colin somnade som han skulle utan problem och hemma trivdes man super med att vara ensam. Så den ända som var på fel plats var, Jag! Förstås! För jag hölls inte på jobbet, utan åkte hem två timmar för tidigt. För att vara hemma om Colin inte somnade till dagssömnen eller om Romeo skulle bli skrämd hemma.
Visade sig sen var helt onödigt! De klarade sig!
Man skulle inte alltid tro det, men de kan en hel del.