Nya tider, lite ändrade planer!

Vädret går verkligen mot höst och kaländern visar på sista dagen i augusti. Nu börjar den där dagen som jag inte sett framemot närma sig. Dagen som jag på alla sätt försökt skjuta upp så långt i framtiden som bara var möjligt.

Dagen då minstingen blir tvungen att börja dagis! För det känns verkligen som "tvungen". Länge gick det att skjuta upp och ännu hade det nog gått om man varit beredd att fortsätta med kvälls och veckoslut jobb. Men sånt tar på krafterna och går ju inte hur länge som helst.

Så på måndag är det då dax. Han börjar inte i stort dagis som de andra två gjort utan hos en dagmamma med bara två andra barn. Så vi skall hoppas att det blir en bra och mjuk landning för honom. Och han är ändå två år, samma ålder som Kevin var när han började.

För det mesta säger de som sätter sina barn i dagis första gången, "det skall vara så skönt med lite mera pengar varje månad", eftersom man vanligen då börjar jobba mera. Nå för oss är det ju inte så. Istället får man räkna hur mycket vi förlorar på att sätta honom i dagis.

Och jag höll på och få slag när jag räknat ut summan i början av veckan... ungefär två Bali-flygbiljetter i månaden! "Travelholicen" i mig fick panik! Och då kändes det extra onödigt att tvinga barnet i dagis. Så min första tanke var nog att "nej, han får stanna hemma ett år till".

Hur kan det vara så, tänker ni?! 

Jo för att vi båda redan jobbat mellan 50-100% båda två. Nu  hade jag tänkt jobba 80% i ett år framåt, sen försvinner Kela pengen när han sätts i kommunalt dagis och så kommer dagis- och eftisavgifterna till. Allt detta blev en förlust på två Bali-flygbiljetter i månaden! Att det skulle vara en summa visste jag ju, men hade inte räknat förrän i måndas. Och då fick jag nog sätta mig ner en stund i loungen i jobbet med en kaffe och fundera lite.

I slutet av dagen hade jag upphävt min 80% från oktober. Min lediga dag var den som blev offrad. Barnens tider är fortfarande de planerade, Colin börjar dagis och Kevin eftis, men de får inga längre dagar fast mina jobbdagar blev flera. Men för oss innebär det lite mera kväll- och tidigmorgon jobb och mycket mera planerande och fixande för att få allt och gå ihop. Men ändå inte nära på ens så mycket extra som innan. 

Och ändå förlorar vi ju en hel del, men då igen vinner vi mera kvällstid tillsammans hela familjen. För det senaste året har vi ju växlat i dörren gubben och jag och sånt sätter sina spår. Så att fortsätta som tidigare var nog inte en realistisk tanke.

Nu blir det så här, lite ändrade planer, men det blir nog bra!