Regniga huvudstad
Ja att strax andra dagen efter semestern hoppa på tåget till Esbo för att modellera i två dagar kändes som en lite onödigt stressig början, men där var man nu igen.
Har alltid haft för vana att ta ett hotell nära jobbet, blir då Otnäs eller Hagalund. Oj här förvånade jag mig själv lite när jag på riktigt kom på vad platserna heter även på svenska. O nej, jag kan på riktigt inget om huvudstadstraktens olika platser, förutom Länsimetros olika stationer, de kan jag, för sprickorna i den tunneln har man jobbat med lite för många timmar. Men hotellvalet var det. Slog mig när jag skulle boka hotell senast att varför väljer jag egentligen mellan de två vanliga. Metron är ju strax där och jag kommer snabbare in till centrum än jag går till nån av dessa. Och vem vill inte heller vara i centrum på kvällen än i Otnäs!!
Så det blev Hotell Arthur, lite nostalgi med i det hela. På min tid ordnades Miss Finland semifinalerna alltid här. Så jag har några trevliga minnen från detta hotell. Som att jag och några andra Åbo flickor, som jag delade rum med, var och åt varsin stor biff kvällen innan semi-finalen. Kanske inte världens klokaste sak, man borde antagligen ha tagit en sallad som alla andra. Men riktigt så på alvar tog jag nog inte saken, men likväl kom jag ju till finalen till motsats till många sallads-människor.
Nu 15 år senare hade jag ett litet rum och ingen AC. Egentligen så tror jag inte att nå mycket hade ändrats på dessa år... ganska enkel frukost för att vara i Finland, helt ok hotell, men nästa gång tar jag ett annat.
Så förutom att jobba blev det shopping som stod för mitt program här. Brukar inte använda nå mycket tid för sånt men den här gången hade jag nått jag behövde, nya svarta byxor. De jag hade och slet slut (jo de sprack i Bern och jag märkte det först på morgonen och skäms ännu över att nån kan ha sett det enorma hålet på ett mindre smickrande ställe) använde jag så gott som varje dag i flera år. Så det blev ett par till, precis samma, Cubus "Stay black" byxor. Ja o det var ju rea, vilket betydde kläder åt barnen och en klänning och en tröja åt mig själv också.
Så inget kulturellt den här gången. Om man inte räknar med att jag såg de Japanska kungligaparet på några meters håll när de kom ut från Ateneum. Plötsligt stannar polisen upp hela gatan och man kommer ju inte riktigt runt om man inte går en omväg. Så jag väntade, man blir ju lite nyfiken också på vem där är. Och där kom de sen efter nå minuter, vem de exakt var visste man ju inte, av flaggan gissade man ju och sen berättade ju Iltasanomat exakt vem man sett. Egentligen borde man väl ha tagit en bild som alla andra, men det kändes liksom inte rätt och lite onödigt, så jag tittade bara och traskade vidare så fort man fick.
Alla häftiga regnskurer lyckades jag missa också. Inte en droppe de gånger jag var ute. Och tåget var t.o.m. ganska i tid, så det var en ganska bra jobbresa den här gången.
Så det blev Hotell Arthur, lite nostalgi med i det hela. På min tid ordnades Miss Finland semifinalerna alltid här. Så jag har några trevliga minnen från detta hotell. Som att jag och några andra Åbo flickor, som jag delade rum med, var och åt varsin stor biff kvällen innan semi-finalen. Kanske inte världens klokaste sak, man borde antagligen ha tagit en sallad som alla andra. Men riktigt så på alvar tog jag nog inte saken, men likväl kom jag ju till finalen till motsats till många sallads-människor.
Nu 15 år senare hade jag ett litet rum och ingen AC. Egentligen så tror jag inte att nå mycket hade ändrats på dessa år... ganska enkel frukost för att vara i Finland, helt ok hotell, men nästa gång tar jag ett annat.
Så förutom att jobba blev det shopping som stod för mitt program här. Brukar inte använda nå mycket tid för sånt men den här gången hade jag nått jag behövde, nya svarta byxor. De jag hade och slet slut (jo de sprack i Bern och jag märkte det först på morgonen och skäms ännu över att nån kan ha sett det enorma hålet på ett mindre smickrande ställe) använde jag så gott som varje dag i flera år. Så det blev ett par till, precis samma, Cubus "Stay black" byxor. Ja o det var ju rea, vilket betydde kläder åt barnen och en klänning och en tröja åt mig själv också.
Så inget kulturellt den här gången. Om man inte räknar med att jag såg de Japanska kungligaparet på några meters håll när de kom ut från Ateneum. Plötsligt stannar polisen upp hela gatan och man kommer ju inte riktigt runt om man inte går en omväg. Så jag väntade, man blir ju lite nyfiken också på vem där är. Och där kom de sen efter nå minuter, vem de exakt var visste man ju inte, av flaggan gissade man ju och sen berättade ju Iltasanomat exakt vem man sett. Egentligen borde man väl ha tagit en bild som alla andra, men det kändes liksom inte rätt och lite onödigt, så jag tittade bara och traskade vidare så fort man fick.
Alla häftiga regnskurer lyckades jag missa också. Inte en droppe de gånger jag var ute. Och tåget var t.o.m. ganska i tid, så det var en ganska bra jobbresa den här gången.
Kommentarer
Skicka en kommentar