Vart Kompassen pekar


Den här veckan gick i "Kompassens" tecken. Två dagar av framtidsvisioner, en ny strategi för de kommande fyra åren och nya värderingar. För Geologiska forskningscentralen alltså, min arbetsgivare sedan 11 år tillbaka. 




Första gången på så länge nån kunde minnas så var hela GTK:s personal inbjuden till en och samma plats. Och närmare 330 personer av nå 400 dök till slut upp också. De flesta kanske inte helt frivilligt, väldigt goda orsaker för att inte kunna delta skulle presenteras om man ville vara borta. 
Ja kort sagt (för diskussionerna och gnället har varit många), man hörde inte många som med glädje skuttade iväg mot huvudstaden och två dagar av strategi-planering. 

Men på tisdag eftermiddag började folket droppa ur kontoret för att på ett eller annat sätt ta sig ner till Helsingfors. Jag och några andra tog flyget. Min rygg tackade mig, för en 5 timmars tågresa hade den nog inte klarat av. 




Väl framme slängde vi av väskorna vid Scandic Park Helsinki och traskade hungriga mot nått matställe. Burgare, skumppa och en 3 timmars middag blev det av detta. Tre timmar av prat och skratt med en person som med åren blivit en av mina bästa vänner. Tyvärr har vi bara allt för sällan tillfälle till såna här kvällar. 
Det blev en otroligt bra början på dagarna. 




I "lätt" snöfall traskade vi tillbaka till hotellet!




När man följande morgonen steg in i Finlandiahuset kunde man snabbt konstatera "jag känner inte ens hälften av dessa människor"! Så här efter 11 år och efter att ha jobbat i flera olika grupper så trodde jag att jag nog hade lite koll på vem de flesta var. Men se så fel man hade. Så bara för att lära känna alla så var dessa dagar otroligt bra. 

Eftersom vi var många så var vi uppdelade i 54 bord med 6 personer vid varje bord. Mitt bords sällskap bestod förstås av 5 gubbar som jag inte kommer ihåg att jag skulle ha träffat tidigare. Men det gick bra ändå, fast jag var lite skeptisk i början. Konsulterna som drog tillställningen visste nog vad de gjorde och det blev aldrig nån längre tråkig stund. 

Så dagen mer eller mindre flög iväg, vilket är helt otroligt. Och vips så var det dax att rusa tillbaka till hotellet för att byta om till middagen. 




Musik, vin, bra sällskap, ja det blev en bra kväll det också.
Man kunde ju tänka sig att ett tillfälle med alkohol och en del personal, som kanske inte helt är nöjda med alla förändringar som skett under de senaste åren, kunde sluta mindre bra. Men tror att här förstod de som var mest missnöjda och högsta chefen också att avlägsna sig i tid. Och kvällen blev helt lyckad!

Så pigg och kry och upp med tuppen var man klar för den andra dagen, dagen som hade temat värderingar.




Ja som ni ser så får ni inga bilder från själva tillställningen. För egentligen borde man ju ha lov till att publicera bilder på andra människor, så därför får det vara för min del. Ni får nöja er med bilder på mig och ja Ida.




Innan flyget hem gick på kvällen hade vi ännu en del timmar att göra oss av med, så ett besök till det nya huvudbiblioteket Oodi passade bra.




En väldigt intressant byggnad, där man kan göra så mycket annat också än låna böcker. Här fanns verkligen många olika platser att sitta och jobba på eller bara läsa. Tror att nästa gång jag har nån timme att slå ihjäl innan tåget går så kommer jag hit istället.

Trots många inställda flyg den här dagen pga snökaos så gick vårt flyg helt enligt tidtabellen.




Så fick vi en ny strategi ny då?!
Njaa inte riktigt ännu, men tror att alla som deltog åtminstone är av samma åsikt av att den inte borde vara denna  "Geologiska lösningar i 100 år, och i nödfall lite snabbare"!
Ja det är ett inside skämt, men tyvärr var det åtminstone tidigare lite för sant.


Kommentarer

Populära inlägg