När man är riktigt missnöjd

Igår körde vi ner till byn Talpe som ligger strax intill staden Galle i närheten av Unawatuna beach. Vid hade bokat en villa strax intill havet. Men så här besviken har jag aldrig varit när jag kommit fram till ett boende tidigare och då har jag nog bott i många ruckel genom åren. 

Alltså ett ruckel har ett ruckels pris, så skall det ju fungera. Och jo den här hade betydligt lägre pris än förra veckans villa, men den hade ändå ett helt hyfsat högt pris. Så vi hade tänkt oss lite annat och bilderna lovade nått lite annat. Men sånt är ju lätt att fixa och man kan ju aldrig veta på förhand vad man egentligen får. Nåja jag hade kanske kunnat leva med att det är lite mera av ett ruckel om stranden hade varit vad man lovat. Sand, men nej den har havet fört med sig och nu är det bara sten. Hmm, jo inte ägarens fel och inget han kan nått åt, men jag frågade ju innan om just den saken och fick inget sånt svar. 

Ägaren däremot är väldigt trevlig och fick nog oss att tycka lite synd om sig själv med att berätta o tzunamin som totalt utplånade huset och ja hela omgivningen då på 2004. Själv var han inte här då och hans familj hann i säkerhet upp på berget men huset och allt försvann. Och ja över 50 000 människor i Sri Lanka dog den dagen. Tragedi var det i stora proportioner! Idag har de nu ett fungerande alarmsystem också här. Som de lär ska ha testat här för en tid sen och faktiskt fått folket att söka sig i skydd högre upp. 

Men tillbaka till våra världsliga små problem. 

Så efter en del funderande och konstaterande att vi inte kan sitta inne i en mörk grotta med tusen lås och läckande tak i 8 dagar, utan pool och en parkering dit man med mycket backande och parerande kanske kommer in och ett hus som har för många farliga platser åt en 3 åring, så letade jag fram en annan villa åt oss från tisdag och framåt. En som inte uppfyller kraven med att vara strax på stranden men den har pool och är mera lik den första villan. Så plötsligt så kommer det att bli ett tredje stop för oss under den här resan, i Hikkaduwa. 

Så vi blir kvar här i två nätter och betalde för ännu en natt på det. På så sätt blev alla lite mera nöjda eftersom vi ändå bokat fram till måndag. Jag var bara glad att han inte krävde oss på hela summan. 

Så den kommande dagen skall vi ta oss till Unawatuna beach, som lär skall vara fin. Sen får vi  hoppas att det inte regnar nå mera för då riskerar jag och Colin att bli blöta. Det var nämligen vårt sovrumstak som läckte och förstås rakt ner i resväskan, men som tur inte över sängen. Ett problem man antagligen inte ens märkt av om det inte kommit ett ordentligt åskregn igår kväll. Men det gjorde det som grädden på eländet och gjorde att jag för första gången bestämde mig att jag inte kan bo på ett ställe.