Från Hikkaduwa till hemtrappan

Hemresan gick så bra som den kunde. Inga förseningar, allt rullade på som det skulle och på tisdag eftermiddag steg vi in i ett hårfyllt hem! Vadå hår, tänker ni!? Jo katthår och lite kiss också! 

Men först till resan hem. Vi startade ju från södra ändan av ön och Colombo flygfält ligger typ i mitten på västkusten. Det går motorväg en hel del av vägen, så vi visste att det borde gå snabbt. Men det är ändå Sri Lanka, vad som helst kan hända längs vägen och vår hyrbil var heller inte i bästa skick. Lite fel på växlingen och mycket onödigt varvande ibland, men det blir ett eget inlägg om bilhyrning på Sri Lanka senare. Så fast flyget lyfte först 19 så bestämde vi oss ändå att åka iväg i tid. Man vill ju inte missa planet. Så fast vi åkte via Negombo för en lunch så var vi framme vid uthyrningsfirman redan 12. Vi tänkte innan att här också kunde det ta tid eftersom bilen inte var ok. Eller ja vi tyckte att den inte var ok, men enligt landets standard så var den tydligen det och vi var klara på 15 minuter och på väg med transfer till flygfältet.

Colombo flygfält och mera väntan

Ja på större flygfält hade detta ju inte varit ett problem, att vara flera timmar i förtid alltså, men på Colombo så kommer man inte ens fram till in checkningen före 3-4 timmar innan planet lyfter. Man får snällt sitta i ett väntrum och vänta tills ens plan blir klar för in checkning. Och då får man ta sig genom säkerhetskontrollen till rummet med in checkning och därifrån vidare in i flygfältet. Sen efter in checkningen kan man heller inte använda Sri Lanka pengar mera, bara dollar fungerar här. Vilket kunde ha varit bra att veta i förväg. Så vi åtminstone fick snällt gå och växla våra sista slantar som var tänkta för tax freen. Nå ingen skillnad för oss egentligen, men lite konstigt tyckte vi det var. 

Så vi satt ganska länge utanför och väntade. Men jag personligen tyckte det var ganska intressant eftersom det fanns så mycket att titta på. Och Colin passade på och sov i 3 timmar så det var helt ok.

I väntan på att komma in på flygfältet

Vi åkte Sri Lankan air till Doha. Lite sliten inredning i planen och alla monitorer fungerade inte, men annars helt ok. Landade helt i tid gjorde vi också. 

Vi hade en 4 timmars stop i Doha. Vilket visade sig vara helt lagom. Man hann flytta sig dit man skulle och behövde inte stressa. När vi kom från Bali förra året så hade vi bara 1 timme och det blev nog för knappt. Vi hann, men bara eftersom personalen visste att det kommer många som skall till Helsinki och var förberedda på att släppa oss före i alla köer.

Doha

Qatar air den sista streckan och på tisdag morgon landade vi ett kallt Vanda. Via Alepan och Roberts coffeen (de vet precis vad man behöver när man kommer tillbaka till landet) till bilen och en 7 timmars körning hem. Jag tror jag sov största delan av bilresan, lyckades nämligen inte sova alls på planet. Första streckan ville Colin inte sova och sen fick jag bara inte sömn, så det blev film istället. 

Hemma var det lite kaos, eller nå mycket egentligen, och det trots att våra kattskötare gjort ett super jobb och redan flera gånger städat upp efter dem. Vi hade alltså två av katterna hemma. Av den orsaken att den ena är så vild eller rädd egentligen, så den tål inte främmande folk, eller egentligen så är det bara mig den tål. Så att lämna den nånstans skulle bara inte gå. Och den äldre katten får hålla den rädda sällskap här hemma när vi är borta. Lite drama var det också eftersom ingen sett till henne på mycket länge. Hon gömmer sig förstås när det kommer folk. Och man trodde att hon kommit in i nått rum som inte borde ha varit öppet och kanske blivit inlåst. Men där fanns vatten och mat också för säkerhets skull så jag trodde nog aldrig att det var nån fara med henne. Och när jag steg in genom dörren så kom hon traskade emot pigg och kry. Och nu springer de båda omkring på borden precis framför ögonen på mig och visar att detta är precis vad vi gjort i två veckor. Vanligen så gör de det bara i smyg!

Ja och kisset på golvet, det tycker de säkert att vi förtjänar när de blir lämnade ensamma!

Katten, hunden och pupun som varit hos min familj kom hem senare på kvällen. Man hade varit till veterinären med hunden under vår resa, öroninflammation som diagnos men kuren den fick hjälpte inte. Så i onsdags var det veterinär dag och resultatet var kvalster i öronen. Så nu har hunden och alla tre katter fått medicin. Så lite mera problem än normalt med djurskaran under den här resan.

Och nu är det lördag morgon o kroppen tror ännu att det är dax att stiga upp 3-4 på morgonen. Men visst, inte mig emot, det är ju egentligen ganska normal rytm för mig. Men tyvärr så betyder det att också alla andra, utom gubben då, också kommer att stiga upp ganska snabbt. Så klockan 5 denna lördag är vi nog igång med frukosten!