Katten på teatern

"Strykarkatten Antero och spöket på teatern" på Karleby stadsteater var en rolig och bra pjäs också denna gång. Fast barnen börjar bli lite större och kanske skulle gilla lite mera action så gick den här nog hem ändå.

Strykarkatten Antero, eller Kujakatti Antero på finska, är en kisse som på riktigt bodde i Nerstan en gång i tiden. Han var så känd så det har skrivits fyra pjäser om honom sedan 2014. Vi har sett en innan och nu den här med spöket på teatern. 

Pjäsen är bara 55 minuter lång och börjar redan utanför teaterscenen när man redan i aulan välkomnas med i kattdetektivbyrån av Antero och hans kompis.

"Mamma de blandar finska och svenska!" säger Romeo mitt i pjäsen. För det är just det de gör. De pratar som vi gör här hemma. Ett blandspråk! Mest finska, men också en hel del svenska (fast hos oss här hemma blir det tvärtemot, mest svenska och lite finska). 

Hur får de det då och fungerar, alltså förstår man som svenskspråkig vad pjäsen handlar om?! Det har ju jag och mina barn lite svårt att tolka, eftersom språkbytet är nått vi knappt märker. Att de blandade språk konstaterade pojkarna först mot slutet, tror inte att de ens tänkte på saken innan det. Men den viktigaste infon kom nog på båda språken vill jag påstå och hörde både svenska och finska pratas i publiken. 

Efteråt får man chansen att fotografera sig med katterna och igelkotten.

Pjäsen håller på till december så ännu har man gott om chanser att gå och se den. Men lönar sig nog att köpa biljetter i förväg så blir man inte besviken om man det är slutsålt som gårdagens föreställning var och folk fick vända i dörren.