Nöjet med att resa med barn...

Att resa med barn det vet alla att inte är så lätt alla gånger! Men att resa med en 1½ åring det är näst intill omöjligt! Lägg till en kvick och tankspridd 6 åring ännu så har man en trevlig soppa!

Bara idag, och klockan är bara 13.00, så har jag hämtat upp en unge som rusat genom ett hamnområde, han missade bassängen för att 6 åringen hann ifatt honom, sen rakt in bakom disken på en restaurang. Där satt han servitören i famnen när jag hann fram. Så nöjd o belåten. Inga problem alls med att en totalt främling plockat upp honom. Hmm! Strax innan smet han in genom bakdörren på en kyrka. Hittade honom sittandes på kyrkbänken. Efter detta hölls han i vagnen genom resten av Dubrovnik, för att när vi steg ur taxin på campingen sätta full fart mot receptionen, rakt in o genom alla kontorsrum. Denna gång hann vi fatt honom i personalens toalett!

Nån minut senare lyckades vi tappa bort 6 åringen. Eller egentligen var han väl aldrig borttappad. Han hade bara bestämt sig för att gå själv egna vägar till husbilen. Jag trodde han var med gubben och gubben trodde att han var med mig o när vi möttes på halva vägen så såg vi ju att så inte var fallet. Vissa sprang tillbaka hela vägen till receptionen, nå där var han ju förstås inte. Så ringer gubben och säger att han redan sitter utanför husbilen. Puh!

Som tur så har vi den äldste sonen som aldrig i sitt liv sprungit iväg eller kommit bort. Att de kan vara så olika. Nå flera vågar man ju inte skaffa när man ser att de bara blir vildare! :)

Och ja detta var bara halva dagen ännu...får se vad de ännu hittar på!