Santorini ur en geologs synvinkel

Tittade in på Lindaslantliga bloggen o såg hennes härliga bilder från Santorini. Många fina minnen kom tillbaka från när man själv var där som ung geologstuderande o klättrade omkring i bergen! Så jag grävde fram mina bilder därifrån (vanligt album o inga digibilder förstås, hade inte övergått till digiperioden ännu). O kunde konstatera att ja, dessa är verkligen en geologs bilder, de flesta föreställde stenar o lagringar! Så fanns det ju också den unga studerandens bilder från alla kvällar, men de är nog censurerade! He he!

Vi var alltså där på ekskursion från geologiska insten i oktober 2003. 

Santorini är ett fint ställe med mycket intressant geologi o därför åker eller åkte åtminstone förr alla geologstuderande i nått skede hit under studietiden. Vi hade professorn med så nå lata beachdagar blev det inte. Vi åkte runt o klättrade på berg över hela ön hela veckan. Ja förutom en ledig dag, men den använde vi för sightseeing i Fira o Oia istället. Så ingen strand tid alls blev det o i oktober var poolen så kall så dit ville man nog inte frivilligt. Men stranden i Perissa var annars helt ok, var ju nog ner o tittade på den i allafall (hade inga bilder alls därifrån).

 Tidigare var Santorini en enda stor vulkanö men efter ett våldsamt utbrott på 1600-talet f.Kr finns nu bara dess yttre ring calderan kvar. Detta eksplosiva utbrott har gett ögruppen dess cirkelrunda utseende. 

Ögruppen består av ön Thera, som är formad som en halvmåne, som tillsammans med ön Therasia och klippön Aspronisi bildar en regelbunden cirkel, som omsluter en oval lagun, 11 km lång och 60 km i omkrets, med ett medeldjup på 300 m. Mitt i detta finns ytterligare två små vulkanöar, Palea Kameni och Nea Kameni. Vi tog en båttur ut till dessa mindre öar. Rekommenderar båtturerna, man får en helt annan bild av ön när man ser den från havet.

Öarna består av lava, tuff och pimpsten och runt lagunen ligger cirka 300 meter höga klippor. På de mindre öarna kunde man ännu se fumaroller som puffade upp svavel o i havet utanför fanns likadana. 

 Vi var o simmade här o havet var nog märkbart varmare ovanför fumarollerna. 

 

 In mot lagunen stupar ögruppens stränder brant, medan yttersidorna sluttar flackt ner mot havet. Endast i den sydöstliga delen av Thera träder den kristalliniska berggrunden fram och bildar det 580 meter höga Hagios Iilias (profeten Elias). Vi var upp till toppen av berget men som tur så behövde vi inte klättra hela vägen upp, det gick en bilväg. Men sen skulle det ju klättras runt på berget.

Men nog hann man ju se vackra städer o platser ändå! O måste nog säga att av de grekiska öar som jag besökt så är den här den absolut vackraste o intressantaste för den delen. Perfekt plats för bröllopsresan t.ex.! Men barnvänlig är den nog inte. Hade inte velat släpa runt på vår dubbelvagn i dessa städer!

För att komma ner till stranden i Fira blev man tvungen att gå ner för hela den 300m höga klippväggen! Vissa blev lata på uppvägen o betalade lite för att enklare komma upp!

Solnedgången i Oia klassas till ett av de vackraste i världen. Så utan att ha sett detta kunde man ju inte lämna ön. Vi bodde i byn Perissa så en av de sista kvällarna tog vi hyrbilen till Oia bara för att se på solnedgången o äta middag. O visst var den vacker! 

Var min tur att köra när vi skulle hem i mörkret sen...lite fel körde vi nog, tror vi irrade på upp i bergen bakom vår by. Men slutligen kom vi nog fram o helskinnade också!

 Fast ön inte är stor så är hyrbil ett bra alternativ för att ta sig runt. Då har man ju friheten att stoppa på så mycket flera fina platser o behöver inte krångla med taxin hit o dit. O sist o slutligen var det inte svårt att hitta heller (är ju ingen super stor ö), men vi åkte nog fel ett antal gånger. På nått sätt bara blir det så när Åsa o jag är i farten!

Oj vilka minnen! Härliga studietid!

Med väskan full av stenar (på riktigt) åkte vi hem till Åbo o studerade ännu ivrigare! 

Eller hur det nu var...